Har tagit MASSOR av foton de senaste dagarna... och det är svårt att slita sig från datorn och alla bilder. Har tagit många foton på studenter, och det är faktiskt så att jag sitter här hemma och blir nostalgisk och får tårar i ögonen när jag kollar på dem. Tänk att den här killen var tre år när jag träffade honom första gången, sommaren 1995. Då bestämde han att vi skulle gifta oss när han blev stor, och när hans mamma frågade om vi skulle ha bebisar också skakade han bestämt på huvudet och sa: Nä, vi ska ha kaniner.
Så han fick en kanin att hänga runt halsen istället för en ros av mig. =)
Han har blivit så himlans snygg och lång och vuxen. Hur hände det? Själv har jag inte förändrats ett dugg... ;-)
1 kommentar:
Ja man kan verkligen undra var tiden tar vägen ! En SÅÅÅ snygg kille det blivit av den lille busungen!!! Mammamia
Skicka en kommentar