Nu ska vi se...

...om det blir roligare att putsa fönster med den här. Det hävdar M. Men han är inte hemma och vill använda den i alla fall. ;-D

Gaaaaaaah!

I min kalender står det idag:

Adventspynta

För jag hade tänkt det.

Men jag har diskat, lagat mat, betalat räkningar och inte gjort ett jota åt någon adventspyntning. Har ju liksom inte ens städat så att det GÅR att pynta.

Kollar runt på instagram och bloggar och ser hur fint alla har det och försöker att inte bli stressad över hur det ser ut hos oss.

Det går sådär...

En kvinnas doft...

Jag har sagt det förut, men säger det igen. Dofter är viktiga för mig.
Det måste t.ex. dofta jul hemma hos mig; kanel, gran, pepparkakor, glögg mm.
Häromdagen gick min kollega förbi mig och doftade såååå gott att jag nästan kastade mig över henne.  Det visade sig vara ett shampoo hon använde som doftade himmelskt. Jag skojar inte när jag säger att jag hade kunnat suttit och sniffat på hennes hår resten av dagen. Men det hade nog känts lite skumt för hennes del ;-)
Nu har jag köpt eget sådant shampoo, och ångrar väl egentligen bara att jag är korthårig...

Dofter triggar igång mitt minne, och något i det där shampoots doft får mig att minnas nåt, men jag vet inte vad än. Det kanske påminner om någon person?
Jag ska nog grunna ut det.

Dofter har stor påverkan på mig. De kan lugna eller stressa mig.
Kanske är så för alla?

Att känna sig hemma...

Man kan känna sig hemma på många olika platser. Det är skönt tycker jag.
Ibland räcker det att man har en människa med sig som man trivs med så kan man känna sig hemma var man än är. Det är ju ännu bättre!

Man tager vad man haver, sa Kajsa Warg.

Idag, medan jag förberedde frukost till mig och lunch till M & Mallan (nä, jag gick inte upp såååå sent, utan de skulle iväg så de åt väääldigt tidig lunch) så fick jag ett ryck och bestämde mig för att testa ett recept på saffransbullar som jag såg i senaste MerSmak.

Så jag satte igång degen, pluggade medan den jäste, och sedan gjorde jag om fyllningen efter vad jag hade hemma. I originalreceptet ska det vara pistagenötter och russin, men det hade jag inte hemma. Såhär blev mitt recept:

Adventsbulle med annorlunda inslag

ca 15 bitar (beroende på hur stora man gör dem, jag gjorde så att det blev 36 bitar)

25 g jäst
2 1/2 dl mjölk
1/2 g saffran
1/2 tsk salt
3/4 dl strösocker
1 ägg
50 g rumsvarmt smör
8 dl vetemjöl

Fyllning
125 g rumsvarmt smör
75 g solrosfrön
2 dl torkade aprikoser och tranbär (hackade i mindre bitar)
1 msk kanel
3/4 dl ljus sirap

Såhär gör du:
1. Smula jästen i en bunke. Tillsätt en skvätt ljummen mjölk och rör ut jästen. Häll i saffran, salt, socker, ägg och resten av mjölken. Klicka i smöret och häll i mjölet. Arbeta degen tills den blir blank, smidig och släpper från kanterna. Jäs under bakduk till dubbel storlek, ca 1,5 timme.

2. Rör ihop fyllningen.

Ser lite geggigt ut, men blev gott!

3. Kavla ut degen så den blir ca 25x50 cm. Fördela fyllningen över degen, rulla ihop och skär ca 15 bitar som är två cm tjocka. Ställ dem med snittytan upp och 1 cm mellanrum på en plåt med bakplåtspapper. Lägg en bakduk över och låt jäsa i 45 minuter.

Först håller de sig en bit ifrån varandra...

...men efter jäsning så har de gosat ihop sig till en klump!

4. Sätt ugnen på 200 grader. Pensla bullarna med uppvispat ägg och strö på rörsocker. Grädda bullarna mitt i ugnen ca 15 minuter. Låt svalna, och skär sedan i så stora bitar som du vill ha.

Kolla vad vackert det gnistrar om rörsockret! Som frost!

I originalreceptet skulle man också koka upp en sockerlag och pensla på bullarna, men jag gillar inte sånt, så det struntade jag i.

Fikadags! 

Catching up...

Igår  och idag har  jag hunnit ifatt med mitt engelskapluggande. Så skönt! Det närmar sig tentor... Pirrigt! Hur mycket har jag lärt mig?

I fredags julpysslade vi lite hos mamma. Det får vi göra om fler gånger före jul. Att pyssla är väldigt avkopplande. 

Idag gick jag till missionskyrkan som ordnat kvinnofrukost. Mums! Efter frukosten fick vi blomsterinspiration från Marie på Hjo blomster. Åh vad sugen jag blev på att pyssla med växter då!!!
Måste ta mig en tur till IMC också, för jag ska se om jag kan hitta en dörrkrans till mamma där. Kanske fler julkulor också? ;-)

Snart dags att adventspynta. Det ser jag fram emot! Idag har jag fixat paketkalendrar till Mallan och lillfaddran. Viktigaste julsysslan såhär års!

Ledig dag

Onepiece på, check
Frukost uppäten, check
En tvättmaskin igång, check
Kläder som ska skänkas nerstoppade i säckar, check.
En diskmaskin igång, check.
Saffransbiscotti i ugnen, check.

Och klockan är inte ens nio!

Nu blir det engelskapluggande!!!

Utlottning till förmån för min insamling till Barncancerfonden!

Idag fick jag brev från Barncancerfonden som ville tacka för att jag bidragit till att samla in pengar till deras forskning. Jag citerar ur brevet:

"Det är tydligt att vi inte kan luta oss tillbaka. Med det nya året går vi in i ett nytt och svårare skede. Problemet är att forskningen och dagens mediciner verkar ha närmat sig vägs ände. Överlevnaden för barncancersjukdomar ökar inte längre, utan står närmast still.
Det betyder att vi måste hitta nya behandlingsmetoder, bättre mediciner och effektivare vårdåtgärder för att fler barn ska kunna överleva. Det innebär också att vi måste gå in i en ny och djärvare fas av vår forskning.
Bland annat måste vi satsa mer på den patientnära forskningen och på cellforskning på molekylär nivå. Vi måste fortsätta att utveckla de biobanker vi är med och finansierar. Biobankerna, där blod-, cell- och vävnadsprover sparas, hjälper forskarna att diagnosticera säkrare och förbättra behandlingsmetoderna. 
Forskningen blir dyrare, svårare och ännu mer komplicerad.
Vi kommer aldrig att ge upp. Barncancerfondens målsättning är att utrota barncancer. Inte till 80%. Till 100%."

Alla bidrag är viktiga - och när jag läste fylldes ögonen med tårar. Snart är det ett år sedan den lilla ängel dog som är anledningen till att jag startade min insamling. Mitt mål var att samla in 10000 kr på ett år. Det är några tusenlappar kvar, men det ska vi nog få in. Jag har bestämt mig för att ordna en utlottning bland alla de som skänker ett bidrag till min insamling under december månad.
Först ska jag nu bara se till att fixa fina priser att lotta ut. Om du har nåt som du vill skänka som pris är det bara att höra av sig!

Om man ska köpa julklapp till någon som "har allt" kan man ju ge bort ett fint kort till den personen istället och tala om att man har skänkt pengar i hans/hennes namn till barncancerfonden. Det är en fin present tycker jag! Om man vill så gör jag gärna ett sånt presentkort - ett handgjort kort där man kan önska lite kring hur kortet ska se ut.

Jag vet att det finns MYCKET man behöver samla in pengar till - många, många, många ändamål som alla är lika viktiga. Men detta är viktigt för mig - för att jag under några års tid sett hur barncancer drabbar; barnen förstås, deras familjer, släktingar, vänner och alla skolkamrater som saknar, saknar och saknar.

1 december sätter tävlingen igång. Håll utkik!

Lite tungt...

Lite tungt är det just nu. Sverige har precis förlorat mot Portugal och nu kan vi säga byebye till VM. Jaja, det känns ju som en liten petitess när man hör om Filippinerna, skyfall i Sardinien och sjukdomar och jävelskap.
Men ändå... Det hade varit kul att se de blågula spela i VM.

Över till en helt annan sak. M har haft konstiga sår och revor på benen som han gnällt lite över. Vi har trott att det är Millan som gjort dem med sina klor eller så, men det har ändå liksom inte riktigt känts som en möjlig lösning på det konstiga problemet.

Häromdagen tvättade jag lakan och påslakan och bäddade rent i våra sängar. Då hittade jag en skruv som låg i madrassen på Ms sida. Tadaaa!  Problemet löst! =)
Att han inte känt att han legat på en skruv måste betyda att han är en prins va?

Historien blir ännu bättre när Mallan berättar att det är hon som lagt skriven där, som ett bus... för ett bra tag sedan.
Nu har jag ju dessutom släppt en bomb - då jag talat om för er hur sällan vi bäddar våra sängar. Det är iofs något som redan de flesta i byn vet om då jag hade kyrkliga syföreningen här på syjunta för några år sedan och de gick husesyn. Sicken chock de fick när vår säng inte var bäddad.
Så det talas säkert fortfarande om detta.

Nä, jag har inte energi som räcker till att fundera över hur vår säng ser ut när jag inte ligger i den. Det finns så mycket annat att fundera på... ;-)

En helg utan engelska

Det blev inget pluggat den här helgen, men mycket annat blev gjort. Inte så mycket jobb dock. Jag undrar verkligen hur  andra lärare hinner??? 

Hemmaröjarhelg

Efter att ha haft en period med Gåsalunk och Spökpromenad så har hemmet förfallit i många vrår. Nu ska det in en ny frysbox i vårt kök nere, där jag har mitt pysselrum, och då behövdes det röjas rejält. Så då blev det (som vanligt när jag ska röja) röjning i flera hörn samtidigt. Hallen, kontoret, källarförrådet osv. Har gjort mig av med det mesta av Mallans kläder, och insett att jag aldrig kommer att hinna sätta mig och märka alla dessa plagg till en klädbytardag, utan det är bättre att skänka dem till barn som behöver få dem, inte köpa dem. Det blir minst 3 sopsäckar fulla. Förmodligen fyra.
Lite vemodigt är det, just för att man kanske sparar för att "nästa barn" ska kunna ha. Nu har jag kommit till insikten att om Mallan får syskon så kan man faktiskt köpa nya kläder... Det är ju inte så tråkigt liksom... =)

Klar är jag inte... men just har jag tagit en liten paus i allt röj. Det är så tråkigt att röja, men sååå skönt när det är över!
När man kan njuta av ordningen som varar i ungefär 3 timmar. ;-)

Skönt också att känna att man hinner tvätta, städa, diska - för att man inte har något annat inbokat.

Minns i december, den varma november...

Nä, så går ju inte sången... Men det känns ju ganska märkligt att ta kort på blommande lupiner i mitten på november.

Idiot.

Idag har jag idiotförklarat mig själv. Hur tänkte jag när jag bestämde mig för att gå lärarlyftet i engelska på kvartsfart samtidigt som jag jobbar 100% och inte får någon nedsättning i tid för pluggandet. Hur tänkte jag?
Vad fick mig att gå med på det avtalet?

Svar: som vanligt tänkte jag inte utan gick helt på lust och vilja.

En sån himla tur att jag valde kvartsfart och inte halvfart som jag först tänkt...

Sen kan man se det från den ljusa sidan också: om jag hade förstått vad kursen innebar i arbete och om jag insett vad avtalet skulle innebära så hade jag inte börjat plugga och då hade jag inte fått undervisa i engelska efter 2015. Och jag hade missat en massa kunskaper. Förut har jag gått på känsla även i engelska-snacket. "Det känns rätt att säga så"...

Men i alla fall - vilken idiot jag är. Det var ju liksom inte så att jag tyckte att jag hann med mitt jobb förut heller...

Tio graders skillnad!

Igår: -5 grader på morgonen, sol och gnistrande frost
Idag: 5 grader, grått, regnigt blåsigt...

Avundsjuk

Jag kan bli så avundsjuk på människor som har sinne för det där med att skriva texter som får en att stanna upp och tänka "ÅH, vilken text!" Texter som är så målande och som går rätt in i hjärtat. Eller texter som man får fundera lite på innan man förstår.
Målande texter och enkla raka texter.
Jag vill också kunna.

Men tills jag kan lånar jag av Winnerbäck...

Dricks

Hörde på radion förut att det diskuterades dricks inom lågavlönade yrken. På restauranger är ju dricks standard, åtminstone på många ställen. Borde fler yrken använda sig av dricks? Hur skulle det se ut om man gav dricks till sjuksköterskor? Man kanske skulle använda sig av dricks i skolan? Jag som lärare kunde få dricks av föräldrarna om jag lärt barnet nåt nytt vettigt som de har nytta av i livet.
Dricks till däckbytarna? Till journalister som skrivit en bra artikel? Till hemvårdspersonal som är extra serviceminded?

Nja... trots att det faktiskt ibland vore skönt att få lite bekräftelse på det man gör så är inte dricks en lösning på det. Åtminstone inte i min värld. Där fungerar det som så att chefen bör ha sådan inblick i sin personals arbete att hen ser till att öka lönen till den som gör ett gott jobb.
Fast så funkar det ju inte heller i verkligheten.

Men det borde funka så...

Frustrationslista...

Saker som gör mig frustrerad just nu:

• att jobbet tar så mycket tid. Känner mig aldrig ledig.
• att jag suttit och skrivit ett omdöme för en elev och sedan händer nåt med datorn och det är borta. Skriva om det igen...
• att vuxna tycker att barn beter sig illa på nätet, men de är inte bättre själva. Borde gå en kurs i "netikett". Alternativt börja som journalister på Se & hör eller liknande blaska. Faktiskt så bör man inte skriva allt man tänker och tycker. Det är i alla fall min åsikt.
• att det inte finns mer tid på dygnet.
• att min kropp bestämt sig för att jag som förut var nattuggla nu behöver minst åtta timmars sömn för att må gott. Åldern... Bah!
• att man inte hinner reflektera över vad man gör längre. Eller är det åldern som påverkar här också? Tar det läääängre tid för min hjärna att reflektera nu när jag närmar mig 40???
• att det finns så mycket jag borde göra...

Det faktum att mitt jobb har ändrat inriktning sedan jag började jobba för 13 år sedan gör att jag oftare och oftare funderar på att byta jobb.
I natt drömde jag till och med att jag jobbade i affär.

Fast... det är ju lärare jag vill vara. Men med rätt förutsättningar.

Nä, nu blir jag frustrerad på en sak till: att jag är så frustrerad...

Skulle tro att om jag kollade igenom alla mina blogginlägg från höstperioden okt-dec från 2008 och framåt så hittar man nog fler frustrerade inlägg. Så det kanske är som det brukar helt enkelt.

Behöver träna...

...på att ta inomhusfoton med manuell inställning på kameran. Särskilt i kyrkor när det är höst och inte så starkt ljus... Bad om att få träningsfotografera på Caspers dop, och de fotona visar verkligen att jag behöver mer träning. Gick upp i ISO för att få ljusare bilder, och det såg okej ut i kameran, men när man får upp dem på datorn så inser man att man tappat i bildkvalité pga det... Orutinerat!
Att vara missnöjd är inte kul... Förhoppningsvis var det fler som dokumenterade deras dop också. Jag får liksom lite ont i magen av sånt. Man vill ju ta perfekta foton.

Några bilder blev helt okej, men det är spännande det där med att inte köra med autoläge och ljuset hela tiden varierar. Men jag MÅSTE lära mig. Jag vill INTE behöva använda blixt.

Varför tog jag då inga foton utomhus på dopföljet efter dopet? Det hade ju liksom löst en hel del kan man tycka. Jo, det var som så att den lille huvudpersonen för dagen behagade fläcka ner sin vita skrud en aning kan man säga om man vill vara finkänslig och diskret. Vill man prata klarspråk kan man säga att han sket ner hela dopklänningen. Så fotografering efteråt var liksom inget alternativ, hehe.

Jag får helt enkelt ta en utomhusfamiljefotografering med dem istället någon dag framöver som kompensation. Ser fram emot det!

Doptårtor till Casper

Förrförra helgen var det dags att göra doptårtor till familjen Björck igen. KUL! Jag gillar att skapa, och tårtor är definitivt skapelser för mig. Det tråkiga jobbet är att fixa själva bottnarna och fyllning. Sen kommer det ROLIGA! Dekoreringen!!!
Till detta dop hade jag införskaffat en silikonform att tillverka bebisar med (jaja, få nu en massa tokiga tankar i huvudet) från kakburken.se. När jag fick den undrade jag hur det skulle gå till att göra en bebis av det, för den ser liksom inte klok ut, själva formen. Jag testade, testade, testade och testade och gjorde bebisar utan näsa, tår, med streck på magen osv. Höll på att ge upp när jag kom på att dte nog skulle gå att söka på bebistillverkning på youtube (ja, det finns en helt egen variant av bebistillverkningsyoutube - men det var inte där jag letade) och hittade denna:





Efter att ha testat några gånger till så lyckades jag faktiskt. Sammanlagt 12 försök gav 2 perfekta bebbar! =) Såhär blev resultatet:

Intensiv helg...

Igår drog vi till en plats där egoismen råder. En plats där jag får lust att leva ut mina aggressioner ordentligt. Men det gör jag inte. Jag biter ihop och tar mig igenom. Anpassar mig och låter alla andra köra sitt race. Ullared. Detta paradis för många. Inte för mig. Åkte dit för Mallans skull och för det trevliga sällskapet vi hade. Får liksom lite panik av allt folk. Vill in i en bubbla.
Vi hittade lite, Mallan hittade mycket. Men nästa gång vi ska dit får det nog bli en övernattning så att man kan gå in korta stunder och sedan få andas emellanåt.

Idag har vi kört Gåsalunken i Fröjered. Funkat skitbra tack vare alla som ställer upp som funktionärer. Men nu är jag mer slut i huvudet än vanligt, så... Godnatt! ;-)