Urladdning...

...ja det är nog det ord som bäst beskriver den gångna helgen... men jag återkommer till det. Först lite bilder!

Månadsbilden för oktober - tagen 1 oktober.

Har åkt förbi den vackert gulorange vassen på väg till jobbet nu i veckor. Äntligen fick jag med kamaeran och ett läge för att stanna och fota. Ska bildbehandla fotot lite i CS3.

M behövde någonstans att hänga tvätten när regnet började droppa. Aha - en trostorkare fick det enda älghornet blir. Ja, så fick vi nytta av det då... =)

Den vackra fontänen i Tidaholm. Har alltid fått höra av mina föräldrar att de förr kunde stanna bilen där och invänta att den gröna färgen skulle komma så att det blev "grönt" och de fick åka. Under tiden kunde de ju pussas lite... romantiskt som tusan. Jag kan säga att stress väl förmodligen inte fanns på deras tid, för jag stod i 5 lååååånga minuter och inte kom det nåt grönt. Först blått, sen lila, sen rött... Då åkte jag. Men så hade jag ju ingen att pussa på heller... =)

Jag älskar dimma! Det är något trolskt över det. Älvor som dansar.

Till alla som äskar spindlar - fattar ni hur många spindlar det finns på en kvadratmeter! Fantastiskt! Och vackert dessutom!

Åter till urladdningen.
Urladdningar är väldigt sköna efteråt - men mitt uppe i en är det bara sååå jobbigt. Som tur var tog vi en paus med kaffe på Backen, det var välbehövligt, TACK familjen N/S! Ni förstod nog inte hur bra det var att få sitta där hos er och vara alldeles, alldeles vanliga.
Det är alltid när det blir dags för storstädning. När vi låtit hemmet förfalla så det blivit en sanitär olägenhet. Man har liksom varje kväll knäppt händerna och tänkt: Gode Gud, måtte ingen få för sig att göra ett spontanbesök hos oss förrän vi hunnit städa.
Vissa har ju gjort planerade besök - och det har väl inte direkt hjälpt - mer än att vi möjligtvis plockat av bordet lite extra. Men härliga gruskorn har alla som trätt innanför vår dörr fått på fötterna. Och väldigt svarta sockar skulle jag tro.
Den stora skillnaden mellan mig och M är att jag inte skyller stökigheten på någon av oss, utan mer konstaterar att "vi har haft mycket båda två, trötta efter jobbet m.m. och ingen har orkat ta tag i det".
M anser att det rä mitt fel att det är stökigt. Suck! Jag sitter ju bara vid den "jävla förbannade datorn" hela tiden. (jaa, ganska mycket - men inte hela tiden...) Då kontrar jag med; Ja, men du sitter ju vid TVn HELA kvällarna. Nu kommer det roliga svaret på detta; "Ja, men hur inspirerad att städa tror du jag blir av att du sitter och glor in i din dator då? " Jaha, så då var det MITT fel att han sätter sig vid TVn då. SUCK! Jag blir så trött.
Ändå borde jag vara van nu - för historien upprepar sig. Han får plötsligt ett ryck (och det är ju bra) och sätter igång - Nu måste vi röja upp här! Så långt är allt bra!
Men... sedan står han konstant och gnäller och är förbannad för att jag stökar till så, och jag plockar inte upp efter mig medans han är SÅÅÅÅÅÅÅÅ bra och ordentlig och redig och BÄST på allt hela tiden. Han kan liksom inte ens erkänna att en del av grejerna är hans, och att han faktiskt också bidragit till diskberget. Så då blir det världens urladdning - och beroende på i vilken fas i månaden jag är, så reagerar jag antingen med gråt, explosionsilska eller apatisk olust. Typ... Ganska skönt att ladda ur egentligen. Bara skrika och gapa om man känner för det. Och sedan lägga det bakom sig.
Och nu är hemmet trevligt igen, och urladdningen över. Så nu laddar vi ny kraft och har det så mysigt. Nu får alla gärna komma på spontanbesök. Helt okej.
Har t.om. vaniljsås hemma så jag kan slänga ihop en äppelpaj om det kommer gäster.

Skulle vilja ha en städerska som en gång i veckan dammsög, moppade golv och gjorde rent toaletterna. Och en gång i kvartalet putsade fönster. För det gjorde vi typ... för ett år sedan eller så... Och det syns!

Ett kärleksfullt hem - när du kan skriva Jag älskar dig i dammlagret på hyllan... <3 <3 <3