Bakslag nr 2

Igår hade vi en sådan bra dag. Fram till kl fem. Då fick Mallan magsjuka, och givetvis var vi inte hemma då utan i värsta fall har hon delat med sig rejält av denna sjuka.
Tre timmar senare började jag också. Och jag kan säga att denna magsjuka är den värsta vi någonsin haft... Mallan har inte haft sådan rejäl magsjuka någon gång, och jag har väl haft det, men det är många år sedan.
Jag erkänner att jag blir fruktansvärt ynklig när jag har magsjuka - för det är det äckligaste jag vet! Har ju haft två omgångar redan i år, men de är inte jämförbara med denna... Urk!
Hela natten har varit ett helsike... Frös så jag skakade, varm så jag kokade och dessemellan toabesök där det kom från båda hållen. USCH!
Vid ett tillfälle i natt när jag låg på knä och tillbad toastolen så hörde jag Ms snarkningar emellan, och Mallan sov av utmattning eftersom hon kräktes i ett hela kvällen. Även Millan, som sov tillsammans med Mallan, reagerade inte på att jag rusade mot toa. Det var då mitt dramatiska jag kände att "om jag dör nu så är det ingen som märker det"...
Jag VET att man inte dör av att kräkas, men det känns så. När man inget har att spy upp men man måste i alla fall och det börjar flimra för ögonen och dåna i öronen... Jag sa ju att jag blir ynklig...
Usch.
Uppenbarligen överlevde jag i alla fall, men är totalt matt. Så nu blir det soffan igen. Vara bara tvungen att göra nåt för att glömma bort hur ont det gör i magen.

Det blev ett "tyck-synd-om-mig"-inlägg. Sorry! Hoppas i alla fall att vi inte smittat någon med den här skiten!!!