Idag är det dags att träffa de andra valparna i kullen igen! Ska bli roligt!
Mamma har åkt till pappa idag, så jag får rapport senare om hur han mår idag. Man tänker ju på det hela tiden, men behöver göra andra saker för att "komma upp ur diket". Igår bara jag grät och grät... Det är så jag funkar. Blir helt handlingsförlamad och får inget gjort. Mamma & syrran blir istället sådana att de tar tag i situationen.
Som tur vara tjatade M med mig till stan igår för att titta på bilar, utställningen på museet och äta buffé på Thai palatset. Tur det! Jag hade bara suttit hemma annars och gråtit. Så svårt att se sin pappa så ledsen. Vilken frustration det måste vara att känna att kroppen sviker en och att man inte kan utföra vardagliga enkla grejer som är självklart för de flesta.
Önskar att jag kunde omfördela gråtenergin till positiv energi istället.
Tack vänner som finns runtomkring! Ni betyder mer än vad ni tror!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar