Packad & klar - Hawaii special

Hej och välkomna till specialnumret av Packad och klar. I detta nummer kommer vi att koncentrera oss på den vackra platsen Hawaii dit jag flög i slutet av mars.

Hawaii är den nyaste av de 50 amerikanska delstaterna (21 augusti 1959) och är den enda delstaten som består enbart av öar. Den upptar det mesta av ögruppen Hawaii i centrala Stilla havet, sydväst om kontinentala USA, sydöst om Japan och nordost om Australien. Hawaiis naturliga skönhet, varma tropiska klimat, inbjudande vatten och vågor och aktiva vulkaner gör det till en populär destination för turister, surfare, biologer och vulkanologer. Tack vare sitt läge i centrala Stilla havet har Hawaii många nordamerikanska och asiatiska influenser tillsammans med en livfull lokal kultur. Hawaii har över en miljon fast bosatta tillsammans med många besökare och amerikansk militär personal. Huvudstaden är Honolulu på ön Oahu.

Delstaten omfattar nästan hela den vulkaniska ökedjan Hawaiiöarna som består av hundratals öar spridda över 2 400 km. I sydöstra änden av ögruppen finns de åtta "huvudöarna" som är (från nordväst till sydöst) Nihauu Kauai, Oahu, Molokai, Lanai, Kahulaii, Maui och Hawaii. Den sista är den i särklass största och kallas ofta för "The Big Island" för att undvika sammanblandning med delstaten som helhet. Skärgården är geomorfologiskt och etnologiskt en del av underregionen Polynesien i  Oceanien. Hawaiis yta växer kontinuerligt på grund av vulkanen Kilaueas utbrott, som har pågått en längre tid. Den hawaiianska traditionen gör vulkangudinnan Pele ansvarig för verksamheten.

Nyligen har Hawaii fått ytterligare uppmärksamhet som den plats där USA:s president Barack Obama föddes och tillbringade mycket av sin ungdom. Obama är den enda presidenten som kommer från delstaten.

Jag började med att åka till en filial till flygbolaget Double 7 Airlines, där alla resenärer till denna flight samlades. Det var många och färgglada människor som samlades, och de sjöng och spexade hela tiden.

Några av de glada resenärerna. 

 I väntan på att vi skulle färdas mot flygplatsen hade flygbolaget ordnat med kak-kalas och tårta, vilket förstås var mycket uppskattat av resenärerna. Det enda minus som fanns att klaga på var möjligtvis att antalet sittplatser var något begränsat.

Eftersom sittplatserna var begränsade fick resenärerna vara påhittiga...

 Efter en stunds samvaro fick vi stifta bekantskap med vår reseledare som förklarade hur resan var upplagd. Han såg till att alla kom iväg från filialen, hade ordnat med drycker som serverades av vackra hula-flickor och hjälpte oss till transferbolaget Apostlahästarna.

Vackra hula-flickor såg till att vi resenärer fick drycker med oss på vår väg till flygplatsen.

Vår reseledare ordnade en guidad tur på ett nybyggt varuhus som låg på vägen till flygplatsen. Detta var mycket uppskattat av alla turisterna.

De glada resenärerna hade utrustat sig med vackra blomsterkransar och glada leenden!

Transferbolaget Apostlahästarna tog resenärerna på ett säkert sätt till flygplatsen. Reseledaren såg till att alla var samlade.

Mer eller mindre fullpackade turister tog sig fram mot flyget som väntade.

 Väl framme vid flygplatsen fick vi köa en hel del, men fantasifulla resenärer såg till att underhålla varandra, så väntan kändes inte så lång. Säkerhetspolisen kom med hundar och letade igenom allas bagage och fickor. Tydligen hade de fått in ett anonymt tips, och det visade sig mycket riktigt stämma. Faktiskt var det en av svenska kyrkans anställda som försökte smuggla med sig ett vitt pulver (det är ännu okänt vad pulvret innehöll) in på flyget. Tack vare en duktig hund misslyckades detta kriminella tilltag, och vi andra andades ut.

Säkerhetspolisen hade med sig en duktig hund som lyckades med att nosa sig till en langare...

Det är ännu oklart vad det vita pulvret var, men det beslagtogs direkt på plats.

Några av de snygga resenärerna visade gärna upp sina pass för pressen. Bland alla resenärer hittade jag bl.a. Tomten som skulle vila upp sig efter julrushen.

Kön var lång, slingrande och många av resenärerna frös och gnällde över att det tog tid.

 Inne i vänthallen blev det nya köer och mer väntetid, men nu var det i alla fall ingen som gnällde över temperaturen. Ljudnivån var hög och humöret var på topp hos alla som längtade efter att gå ombord på planet.

Tjejerna i Afro-dite skulle till Hawaii på turné.

 Det var lite underbemannat på flygplatsen så vid incheckningen fanns det bara två personal. De gjorde dock sitt bästa och fick både lugna oroliga passagerare och förmana stökiga personer som trängde sig eller på annat sätt uppträdde hotfullt. Passen var väldigt olika vilket medförde merjobb vid passkontrollerna. Jag tyckte ändå att det kändes tryggt och familjärt under väntan på incheckning.

Passen var av varierande slag vilket gjorde att passkontrollen tog extra lång tid.

Personalen delade ut medicin till de som var oroliga för att flyga.

 Efter incheckningen bjöds vi på fina drinkar av serveringspersonal som alla hade något gemensamt - en rund mage. Vad kunde detta innebära tänkte jag? Att det serverades mycket fet mat vid denna restaurang som de anställda åt av under sina pass? Eller att en av flygkaptenerna var bra på att...ja...
Hur det låg till lyckades jag inte ta reda på. 

Runda magar på serveringspersonalen.

Säkerhetskontroll och metalldetektor.

 Ytterligare säkerhetskontroller väntade, och det verkade gå bra för alla resenärer. Nu längtade jag efter att få gå ombord på planet, och det var spännande att se vilka sorters människor jag skulle sitta med.

Jag fick jättebra platser och många trevliga stolsgrannar som förgyllde min resa. Innan alla hade hittat sina platser  var det lite rörigt, men personalen och de tydliga instruktionerna gjorde att allt gick ganska smidigt ändå. Vi fick veta att personalen drabbats av influensa, och därför var det två nya flygvärdinnor, Martina och Martina från öststaterna. En andre styrman fick också rycka in, och gjorde det med bravur. Starten gick fint, och vi mellanlandade i Frankfurt, Lissabon och Madrid.

Flygvärdinnorna var lite "gröna", men de var oerhört vackra och det märktes att de lade stor vikt vid sitt utseende.

Säkerheten ombord var väldigt bra, och personalen var väldigt noga med att på alla sätt och vis förevisa vad som gällde.

 Maten som serverades ombord höll högsta klass. Nu hade jag i och för sig både VIP och förstaklass-biljett, så jag vet ju inte hur det såg ut för övriga resenärer. Alla verkade dock nöjda.

En härlig meny!

Här ser ni de som styrde planet, tyvärr var de inte villiga att ställa upp på intervju, och ärligt talat vet jag inte om de ens ville vara med på bild... men jag chansar...

 Det var gott om plats i kabinen, och i första klass kunde vi även svänga runt stolarna så att vi satt mitt emot varandra, vilket gjorde att vi fick god kontakt även med raden framför oss. Hur såg det då ut med övriga platser i planet? Toaletten var fräsch och välstädad. Dock klagade en del resenärer på att det "gungade" och att toalocket bara ramlade ner på dom. Det var en oerhört rymlig toalett för att vara på ett flygplan. Ville man vara med i tiotusenmetersklubben fanns det alla möjligheter att få en trevlig stund. Själv försökte jag få med mig en man som letade efter Peppes bodega, men han var nog mer intresserad av öl.

Den fräscha toaletten.

Här ser ni vilken oerhörd glädje som infann sig då resenärerna vann i lotteriet!

Det bjöds på underhållning i planet under hela resan. Vi fick lyssna på tyska dikter, se kastanjettdans och lära oss Hula-hula-dans. Mycket trevligt och genomtänkt alltsammans! Mest uppskattat var dock det fina lotteriet med en massa fina priser.


Planet blev kapat mot slutet av resan, och det var väldigt spännande. Kaparna var dock väldigt vänliga och lät oss fortsätta vår resa medan de visade film. Vi fick t.ex. se en annorlunda version av Pingu den lille pingvinen. Alla barn blev förstås stormförtjusta. Alla vuxna också.

Kaparna talade om sina krav, men lät oss sedan fortsätta resan i lugn och ro. Jag hoppas att de fick ut vad de hade förväntat sig av sin lilla kapning. Tyvärr ville de inte ställa upp på en intervju.

 Som alltid applåderades besättningen för en fin flygning då vi landat på Hawaiis flygplats. Andre styrman bjöd då på en fin uppvisning tillsammans med flygvärdinnorna. Jag hoppas att jag åter få träffa denna underbara besättning. Visst var det kanske inte snabbaste vägen vi flög, men den var desto roligare.

Styrmannen bjöd på lite striptease, och jag blundade förstås hela tiden.

En stor eloge till personalen som gjorde vår resa så fantastiskt...annorlunda!

 Väl framme på Hawaii hamnade vi mitt i ett Aloha-party med hula-hula-disco. Det var fantastiskt roligt, och denna fest pågick sedan i flera timmar. Givetvis fanns det barer, DJ, dansuppvisningar, Limbotävlingar och mycket, mycket mer.  Det spelades en massa goa låtar, dock saknade jag den tyska technon. Jag fick däremot lära mig en ny låt som spelades flitigt, nämligen denna:

Resenärerna dansade loss i flera timmar till en massa sköna godingar

Här är jag och en svensk turist som jag tror att jag sett i TV någon gång....

Det bjöds på uppskattad dansuppvisning under kvällen.

Jag är osäker på vad just denna dans kallades, men den verkade vara en specialitet. Vid intervjutillfället med dansarna fick jag enbart ur dem "Öh... Döh...Bira bira bira bärs bärs bärs"

Barhäng

 Efter några underbara dagar på Hawaii, med surfning, häftiga undervattensäventyr, utforskning av vulkaner, grillfester, hula-hula-skola och mycket mer var det så dags att fara hem igen. Hemresan gick lika smidigt, och väl framme vid flygplatsen stod en röd flygtaxi och väntade på oss. Det var bara att packa in sig och sedan blev man körd ända till dörren. Vilken fantastisk service! 

De hawaiianska vattensköldpaddorna är välkända och välfotograferade av djupdykande turister.

En dag var det extra varmt och vi flyttade ut vår lunch i havet.

Hawaii är en oerhört vacker plats - jag kan varmt rekommendera er att besöka platsen.

Flygtaxin var inte stor, men den var rymlig, och det var supertrevlig chaufför!

Kära läsare, jag inser här att jag har skrivit mer om resan TILL Hawaii än själva vistelsen där. Ja, men så är det kanske ibland. Målet är ingenting - vägen är allt!

Jag filmade även en del under resan, vilket resulterade i en reklamfilm för Double 7 Airlines. Här kan ni få ett smakprov på filmen, men the extended version kommer inom kort att finnas på flygbolagets kontor för uthyrning. 

Nästa resespecial kommer att handla om en liten pittoresk stad i mellanSverige. På återhörande!

/Fia Foto