En fundra...

Du som ville mitt liv
och har skapat mig efter din vilja,
allt i mig känner du och omsluter med ömhet,
det svaga likaväl som det starka,
det sjuka likaväl som det friska.

Därför överlämnar jag mig åt dig
utan förbehåll.
Fyll mig med ditt goda,
så att jag blir till välsignelse.
Jag prisar din vishet,
Du som tar till dig det svaga och skadade
och lägger din skatt i bräckliga lerkärl.

Detta är en överlåtelsebön... Bad den i söndags på gudstjänsten. Jag älskar orden
"och lägger din skatt i bräckliga lerkärl". Det är så poetiskt. Vackert!

Att lägga det värdefullaste man har i ett bräckligt lerkärl... Är det att visa att man litar på att människorna kan förvalta gåvan... Eller är det rent av dumt att lägga det man är mest rädd om i ett kärl som lätt går sönder? Jag tolkar det som att man fått en gåva att förvalta och vara rädd om, eftersom man lätt kan förlora det. Lev nu och ta vara på det du får uppleva. Och det är jag ju så himla bra på! =)
Men man kan ju träna sig på att bli bra på det kanske...

I morgon ska jag ha en A-dag. För lärare i Tidaholms kommun betyder det studiedag. För mig betyder det rolig dag med en vän! =)
Kanske hinner vi träna linedance också...