Ja, det kan väl passa bra...som Lotta Engberg skulle sagt. Så det gjorde jag väl då...
Nej, inte gifte mig alltså. Men jag gick på julbord i jeans... och svettig och med otvättat hår som såg bedrövligt ut. Hann liksom inte hem emellan. Men maten smakade bra. Och jag tog bara en tallrik (är lite kräsen när det gäller julmat)! Enda besvikelsen var ris a la maltan... Jag älskar min mammas - för den är frisk och fräsch. Den här var bara slisksöt - och den enda frukt som fanns i var konserverade mandariner. Yuk!
Men jag är nog en sådan som kan gifta mig i jeans...
Eller i bastkjol på en kurrekurreduttö i Söderhavet...
1 kommentar:
Det är inte jeansen som är det viktiga, utan det som finns i...:-)
Skicka en kommentar