...dag för dag! Jag har nog fått en lösning på varför jag mått som jag gjort, och Mallans hosta har lugnat sig. Febern är borta och hon har överskottsenergi. Gick inte att få henne i säng - för mycket vila i två dagar...
Tackar för omtanken från vänner som oroat sig för mig. Ska erkänna att jag också var/är orolig. Jag tycker det är illa läbbigt att vara yr, och det är längesedan jag mått så konstigt. Genast börjar man ju fundera; fästingbett? Blodtryck? Blodsocker? Stroke? Allt är möjligt i min värld. När andra tänker "det drabbar inte mig" så tänker jag "allt kan drabba mig". To much in the bagage!
Nåja, jag ska till vårdcentralen och kolla upp tryck och socker på torsdag. Förhoppningsvis är det bättre än i juni.
Sedan kan ,an ju bli sjukt arg och irriterad på sig själv för att man inte tog tag i vikten för åtta år sedan som man ju hade tänkt. Det hade ju varit lättare att gå ner 40 kg på åtta år, än att göra det på de närmsta två-tre åren... Men- samtidigt kan jag ju inte fastna i att sitta och klandra mig själv- för då blir inget bättre!
Så jag fortsätter väl kämpa på! Kanske i något högre tempo än förut dock...
1 kommentar:
åh, hoppas yrseln är borta nu! Kram!
Skicka en kommentar