När jag var yngre fick jag lära mig att det fanns tantsnusk-böcker... =) Jag läste mycket och kommer ihåg att jag t.ex. läste Törnfåglarna när jag gick i 4:an eller 5:an. Mamma ville inte att jag skulle läsa Sidney Sheldon, Judith Krantz och allt vad de nu hette eftersom det var "tantsnusk". Givetvis lockade ju det ännu mer då, och vissa sidor var ju VÄLDIGT spännande... Mycket snaskiga kärlekshistorier med författare som var väldigt bra på att beskriva detaljer... för att uttrycka mig milt. =) Kan ju idag förstå att mamma inte tyckte att det var lämpliga böcker för en 10-åring... Skulle inte vilja att Mallan läser de böckerna om två år... :-S
Tidigare i höstas fick jag låna några Nora Roberts-böcker av en kompis. Vi gillar båda Twilightserien och hon trodde att jag skulle gilla att läsa böckerna som Roberts skrivit också. Hon hade rätt. Jag har sträckläst dom. MEN, det var nog inte ett smart drag att läsa flera stycken på raken. Det är liksom samma historia i alla böckerna, fast inlindat i olika ytterförpackningar.
Stark, snygg och självständig kvinna möter supercharmig, snygg och sexig man. Mannen får kämpa om hennes gunst. Kvinnan är först motsträvig men ger sedan med sig. De inleder ett hett förhållande. Kvinnan vet inte om det kommer att hålla. Mannen är dökär och tänker fria. Olika sorters problem uppstår. Sedan slutar allt lyckligt!
Inte tantsnusk, men tantromantik är det... på hög nivå! Ändå har jag sträckläst dem. Vad kan det bero på? Behöver man sådan här "dröm-litteratur" bara för att det är så enkelt med allt i böckerna och man kan fly vardagen (som faktiskt inte är så romantisk alla dagar... ;-)
Är det för att man så hemskt gärna skulle vilja byta plats med kvinnan i boken och få vara en sån kvinna som män blir alldeles matta av och helt tokiga i? ;-)
Är det för att det är en massa låååååånga heta kyssar i böckerna? (Jag har ju liksom glömt hur man gör... hihi!)
Är det för att den här sortens litteratur är lättillgänglig och för att man inte behöver tänka så mycket utan bara svepas med?
Inte fasen vet jag, men något i mig tillfredsställer de här böckerna i alla fall. Mot bättre vetande... =)
När vi ändå är inne på romantik så fick jag och A se ett jättetydligt och vackert stjärnfall tillsammans i lördags! Magiskt! Har nog faktiskt aldrig sett ett riktigt stjärnfall förut! (Och jag veeet att det inte är stjärnor som faller på riktigt - men det är inte lika romantiskt med den vetenskapliga versionen!)
1 kommentar:
svaret tror jag är att man inte behöver tänka för att, ursäkta mig, språket är så dåligt o fantsilöst o man kan bara bläddra o bläddra. Så funkar det för mig i vart fall (som tror sig kunna litteratur, haha). minns inte den sista såna bok jag läste, men jag kommer ihåg en tamara mckinley som hade den där blädddertendensen o ännu ett par fler förvecklingar o det dramatiska namnet Matildas sista vals. Med tanke på hur gammal den är måste det ha varit närmare tio år sen... Har du en tantromantikperiod - läs den! ;)
Hihi, kram från en klarblå himmel vid atlanten!
Skicka en kommentar